Ni har säker hört om det som hände i Norge, utöya... Så HEMSKT det är helt otroligt, börjar fan böla själv. All medkänsla till de drabbade ! Hur kan man göra så.
Hörde att när folk kom till ön för att hjälpa till kantades hela ön av kroppar och folk berättar hur de såg sina kompisar bli skjutna och jag läste om en grabb som gömt sig och såg sin kompis flytandes i vattnet.
En person ska inte behöva få uppleva nått sånt här. Skräckfilmssenarie.
Läste på en blogg, en kille som var där och som verkligen hade änglavakt! Bloggen här
En man kom. "Jag är från polisen." Jag bara låg där. Några skrek tillbaka att han måste bevisa det. Jag minns inte exakt vad han sa, men mördaren började skjuta. Han laddade. Sköt mer. Han sköt dem omkring mig. Jag låg där. Jag tänkte att: "Nu är det över. Han är här. Han tar mig. Nu är jag dö. "Folk skrek. Jag hörde att andra blev skjutna. Andra hoppade i vattnet. Jag låg där. Med mobil telefonen i handen. Jag låg på toppen av benen på en flicka. två andra låg på mina ben. Jag låg där. Det plingade av sms. Mobiltelefonen ringde flera gånger. Jag låg där. Jag spelade död. Jag låg där i minst en timme. Det var alldeles tyst. Jag vände försiktigt huvudet för att se om jag kunde se någon som levde. Jag såg lik. Jag såg blod. Rädsla. Jag bestämde mig för att gå upp. Jag hade legat på toppen av en död kropp. Två lik låg på mig. Jag hade haft änglavakt!
Två citat från aftonbladet:
-Han har hemska minnesbilder av gärningsmannen som lugnt sköt de flesta av offren två gånger, som för att förvissa sig om att de var döda.
- vi var 30 - 40 stycken i en grupp, efter att han börjat skjuta var det bara 7 - 8 st som stod upp.
Kolla bara bilden lixom, han står nere vid vattnet med lik runt omkring... helt sjukt
Riktigt rörande, en kille hade sett sin bästa vän springa utanför stället där han gömde sig, sen hade han inte sett honom. När han blivit räddad sprang han runt och letade efter sin bästa vän men han hitta honom inte.
Min pappa ringde, de kommit. Jag tog hissen ner. Sprang ut till dem. Kramade min bror och min pappa en lång tid. Jag grät högt. Min bror grät också. Det var en bra stund. Jag såg en pojke som såg ut som min bästa vän. Jag ropade hans namn. Han vände sig om. Det var han. Vi kramade varandra länge. Båda grät, vi frågade varandra hur vi hade lyckats.
